malmströmskan

Igårkväll när Johan kom hem från gymmet funderade jag över om jag skulle knyta på mig löparskorna.. satt länge och stirrade ut genom rutan på höstrusket utan för.. hade inget större lust kan jag säga..
men envis som man är så drog jag på mig kläder, körde igång min Ipod och sen var det bara att gå ut...
jag ångrar det INTE!!

Det var nog min bästa löprunda i mitt löpfattiga liv :)
allt gick på automatik!
och den runda jag satt upp att klara kortsiktligt satte jag i princip, bortsett från att jag var tvungen att stanna på sluttampen för att jag fick sån jädra håll :)
och det var så härligt för jag slöjoggade inte heller, utan jag fick upp en bra fart och höll ungefär samma tempo hela rundan, och när jag var 200 meter hemifrån hade jag till och med energi kvar att spurta en bit :)

för er som är vältränade låter detta väl som rena uppvärmningen för er.. men för mig är det STORT! jätte stort!

och tack vare detta känns det inte alls som om jag har långt kvar förrän jag sätter 5 km utan några som helst problem :)

för mig har det alltid varit jobbigt att springa, oavsett kort eller lång runda så har det varit enorm belastning på hela kroppen..

men igår kändes det som  om jag svävade fram.. och jag kände mig så lycklig :)

jag till och med vaknade med ett leende på läpparna idag :)

jag gillar mitt nya liv!